Avsked
Människan är inte skapad för att skiljas från varandra. Det blir alltid så tomt efter ett avsked och det gör ont inombords.
Det är lite som det sägs "Att skiljas är att dö en smula."
Hade avslutning på Credo igår, det var jobbigt när vi skulle säga hej då till varandra. Alla hade våndats i veckan för denna stund. Vi vet ju att det inte är definitivt och att vi kommer ses igen, vi bor ju faktiskt i samma land och har planerat att ha återträffar och vi kan ju hälsa på varandra, men det gjorde ändå ont. Det vi haft det här året har verkligen varit speciellt och medan jag såg på mina kära klasskompisar så kunde jag bara tänka på hur underbara alla är och hur bra vi haft det. Det gjorde ju inte saken lättare. Men det känns ju ändå bra att det gör ont på nåt märkligt sätt, då vet man att året betytt något speciellt, att man lärt känna människor som kommit att betyda något för en. Det finns ju ändå lycka i det någonstans.
Nej, vi är helt enkelt skapade för långa relationer, inte kortvariga halvfjuns grejer. Vi knyter band till varandra och det gör ont när de banden slits sönder, töjs för mycket eller skadas på nåt sätt.
Saknaden efter vad man haft kommer fort efter att man mist det. Då känner man väldigt starkt på hur mycket man tycker om någon, asked lämnar ett hål i ens inre. De relationer, de band vi knytit detta år är relationer som verkligen har potential att hålla, vi har hunnit komma varandra väldigt nära och kunnat dela mycket med varandra. Kommer alltid att minnas detta år, det är nog bland det bästa jag gjort någon gång. Har verkligen lärt känna underbara människor och planerar att hålla god kontakt med dessa =)
Det finns inget bra sätt att ta avsked på heller, oavsett hur man gör blit det jobbigt.
Långa avsked är smärtsamma under själva "hejdå-andet" och även efter det.
Korta avsked känns väl rätt bra för stunden, men efteråt ångrar man att det blev så kort och det gör ont att man inte sagt allt som man velat säga, gjort det man velat göra. Ångrar att det blev så kort helt enkelt och det gör ont.