rebec [ribeck]

Tänk vad mycket bättre människor skulle må om man fick lite mini peppningar i sin vardag. Någon som påtalar något bra som man gjort, en uppmuntrande lapp vid skrivbordet på kontoret, lite uppmuntrande gester. Någon slags komplimang på nåt sätt.

Kom att tänka på det härom veckan när jag läste små peppningar på servetter från pressbyrån. Det stod väl något i stil med "Du ser stark ut idag." Tänk vad lätt det är egentligen att muntra upp någon lite, stärka någon, förgylla en persons dag.
Sen ska man ju inte säga saker bara för sägandets skull, då förlorar det ju poängen en aning. Det man säger måste ju såklart ha förankring i sanningen. Om man går och säger en sak till alla bara för sägandets skull kommer ju detta troligen inte hjälpa någon efter ett tag för då vet man ju att personen ifråga inte är helt ärlig när den säger att man till exempel gjorde ett bra jobb med någon presentation eller att personen är glad att se en o.s.v. utan han/hon säger kanske bara så för att vara snäll och det hjälper ju inte i längden.

Vi är så vana att bara få höra vad vi gjort fel och dåligt, vad vi borde gjort bättre och när någon påtalar något som varit bra kan det ofta drukna i allt det negativa vi fått höra om oss själva. Tänk då att väga upp det dåliga med det bra så att man inte trycker ner folk till marken och sparkar lite på dem när de ligger där. Hjälpa dem att resa sig, stödja dem när de vacklar eller faller. 
Tänk vad många människor det finns som går och funderar över självmord för att de inte känner sig sedda eller älskade och hur många det är som genomför det också för den delen. Man fixar ju inte hela situationen med några få ord men det kan ju vara en bra start/bit på vägen.

Det är ju inte så att vi inte har dessa känslor för våra medmänniskor att det är bra på olika saker, att de har bra smak gällande vissa saker, att de gör bra grejer, har oerhörda talanger inom olika områden och att vi helt enkelt tycker om dem. Det är bara det att vi är så sjukt dåliga på att berätta det för dem, visa det så att de själva också ser det. Vi får liksom inte tummen ur arslet för att berätta, utan vi håller det ofta för oss själva och förväntar oss att de ska förstå dessa saker ändå. Inte alltid men skulle nog säga att det kan bli mer ofta än sällan ibland.

Jag tror att alla skulle må bra av lite vardagspepp, små minipepp-talks då och då. Jag vet att sånt kan lysa upp min dag, varför skulle det då inte kunna funka så för andra.
Som sagt det löser inte alla problem, men det är ju i alla fall en bra start.

Ursäkta längden på inlägget, vet att det är jobbigt att läsa sånt ibland.
Kom ihåg: mer vardagspepp åt folket ;)