Ännu en vecka förbi
Finns det nåt jobbigare än kunsupport som tar typ hundra år att komma fram till?
Igår upplevde min telefon ett litet missöde. Det gick varken att ringa eller skicka sms. När man försökte ringa fick man en röst i örat som sa att samtalet inte gick att koppla och att man skulle kontakta kundservice för mer information. Jaha, tänkte jag då får jag väl försöka ringa kundservice då... Och jag kunde inte ringa från min egna telefon för den var det ju då nåt fel på så då skulle jag ta hemtelfonen, så var den upptagen.. jaha, hur skulle jag göra då?. Så kom jag på att jag för någon månad sen hade beställt ett comviq kompis kontantkort för att jag tänkte att det kunde ju vara bra att ha nån gång och så fick jag det ju gratis för det var nåt sånt där student erbjudande så då satte jag in det kortet i min gamla telefon som jag fortfarande har kvar av nån anledning och så ringde jag. Efter att ha väntat i typ en kvart och varannan halvminut fått höra "Det är fortfarande samtal före dig, tack för att du väntar" tröttnade jag på att vänta och så hade mamma sagt typ två gånger att det var matdags så då gick jag och satte mig och åt. När jag väl var klar med det testade jag min telefon igen utan några som helst framsteg då satte jag mig och ringde till kundservice igen, nu på ett kortnummer så det var en lite annorlunda röst som sa "Det är några samtal före dig, tack för att du väntar" - "Det är fortfarande några samtal före dig, tack för att du väntar" Asså, jag har bara en fråga: Har jag nåt val mer än att vänta om jag behöver hjälp med nåt? Det är ju inte som att jag kan ta mig in i deras datasystem och se vad som kan vara fel... Så vaddå tack för att du väntar... Ja, varsegod..
Sen när jag till slut kom fram möttes jag av en ganska uttråkad kille (lät det som i alla fall) och så här lät det ungefär då da:
-Välkommen till tele2Comviq vad kan jag hjälpa dig med? (Eller nåt sånt)
-Ja, hej jag heter Rebecca och jag har lite problem med mitt abonnemang.
-Vad är det för problem då?
-Jag kan varken ringa eller skicka sms.
-Okej, är det kontantkort eller abonnemang? (Se andra raden i samtalet ^^)
-Det är ett abonnemang...
-Öm, nej, det är ett kontantkort, om det är det nr du ringer ifrån. (Se problemet jag tar upp på fjärde raden)
-Nej det är inte det jag ringer ifrån, det gäller mitt abonnemang.
-Okej, vad har du för nummer till det då?
-(Säger nummret)
-Okej, vad har du för personnummer?
-Nej asså, det står inte på mig, det står på min mammas sambo.
-Vad heter han då?
- (Säger vad han heter)
En kort stunds tystnad
-Har du testat stänga av och sätta på telefonen igen?
-Men jag kan ju testa.
Tror du inte det var så enkelt som så... Pinsamt.. Dumma telefon... Men han var ju lite rolig i alla fall...^^
Det har hänt lite roliga grejer den här veckan.. Fast det kasnke krävs att det är jag eller att man är med när det händer för att det ska vara kul ^^ Som i torsdags till exempel så satt jag och snackade lite med Frida och Julia och så var Johan därä också fast han pratade en massa i telefon med bl.a. sin brorsa som jag har varit med en gång förut då han har pratat med och det var när vi pluggade till ett naturprov i början av december, och då måste han ha hört mig skratta för det gjorde jag ju en del den kvällen av nån anledning och så hade jag väl pratat en del också. Men i alla fall, Johan pratade med honom i telefonen och så skrattade jag väl eller nånting och så kommer Johan tillbaka efter att ha gått runt och snackat lite, i samma rum alltså och så vänder han sig till mig och säger "Jag ska hälsa från Anders" och jag då då"Jaha" Ser troligen ut som ett frågetecken och skrattar lite smått. "ja, han sa att jag skulle hälsa Rebecca, han måste ha hört dig och känt igen ditt skratt eller nåt." Haha, det var ju faktiskt kul, efter att ha hört en person och namnet på den personen en gång tidigare(I alla fall samtidigt) så brukar man väl inte komma ihåg det så lätt och en månad efteråt dessutom. Okej om det varit samma vecka eller nåt.. ^^
Sen igår så var jag hemma hos Jonna och kollade på film (Mona lisas leende, som förövrigt var väldigt bra) och efter att vi sett klart så sitter vi och pratar ett tag, bl.a. om skolan och sådär och om hur hon saknar att göra arbeten och sådär. Och då säger hon att vi kunde byta plats på onsdag då jag ska skriva en svenska uppsats i skolan, så att hon skulle gå till min lektion och så skulle jag gå till hennes jobb. Så sa vi det att jag kunde ju typ säga att jag hade nån tillfällig sjukdom som gjore att jag såg så annorlunda ut, men sen kom jag på att jag kunde ju gå dit som vanligt och sen om nån frågade vem jag var skulle jag svar "Vaddå det är ju jag Jonna" och när de börjar se konfunderade ut ser jag helt plötsligt jätte shockad ut och tar upp handen för ansiktet och utbrister "Nej! Har jag glömt sminka mig idag" Så kul, vi garva som bara den.. ^^
Nu får det vara nog för den här gången...
*Lämnar datorn*