2007-04-14

Okej, nu är det dags att sätta upp myggnätet innan man får en hjärtattack!

Ojojoj, alla som känner mig vet att jag har världens största skräck för humlor, getingar och allt vad det nu kan vara. På grund av detta så har min mamma varit så vänlig och köpt ett jätte stort myggnät som vi varje vår/sommar tar fram och sedan inte tar bort förrns alla äckliga saker har gått i idé eller dött eller vad de nu gör, just för att jag ska slippa springa omkring som en galning i lägenheten för att det har kommit in någon geting eller något sådant. Och jag skojar eller överdriver inte, jag springer verkligen omkring, om jag märker att det kommit in något i mitt rum och jag sitter på sängen då springer jag ut därifrån. Jag klarar verkligen inte av det och typ alla mina kompisar tycker att jag är fånig och att det är inte så farligt  men det är kört alltså, jag springer bokstavligt talat.
Vad tror ni då inte händer när jag lugnt sitter framför datorn och lyssnar på musik och har precis pratat klart med min äldsta bror Jonas (Haha, nu fick jag en anledning att nämna dig=) ) som precis sagt att han ska gå och loggat ut? Jo, vi har inte satt upp nätet än, vilket jag by the way kommer säga åt mamma imorron när hon kommer hem från min mormor att vi snarats måste göra! Då upptäcker jag helt plötsligt att ungefär en meter ifrån mig, flygandes vid fönstret så är en stor fet humla! Jag får så klart panik och springer direkt ut ur rummet och står vid dörren för att fortfarande se var den är. (Kan ju inte lämna den ur sikte för då kan den ju vara var som helst utan att jag vet det, helt plötsligt kan den ju sitta på en eller nåt!) Och tror ni inte att det där lilla kräket kommer ut mot mig i köket!, så då bär det av till nästa dörr, den ut mot hallen istället. Nu flög humlan omkring vid köksfönstret och försökte komma ut. Det är inte nog med att de är jobbiga och ska komma in, de är ju dumma också och hittar inte ut . Det kryper i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra, den skulle ju antagligen inte hitta ut igen från köket liksom. Jag övervägde faktiskt att gå till någon granne och be om hjälp eller ringa någon, men kom ju på själv hur patetiskt och töntigt det skulle vara så jag stod där i dörren, hörde det enormt höga surrandet från humlan (den var ju stor och då överdriver jag faktiskt inte) och funderade på vad jag skulle göra. Så ser jag Skorpan, yes tänker jag hon kan jaga den och döda den så blir det bra, bara hon var försiktig. Men hon tröttnade snabbt på den, hon är inte längre den jägare hon en gång i tiden var, hon är ju ändå snart 13år. Efter sådär en 15-30minuter av ångest, otaliga försök att få Skorpan att jag humlan och ovisshet om vad jag ska göra så flyger den helt plötsligt in i mammas rum igen och sitter på balkongdörren. "Ja! Bara den hittar ut nu, det är ju bara 20cm åt höger" och efter ytterligare några sekunder senare så var den ute ur lägenheten =) Yeay!! Snabbt stängde jag balkongdörren och öppnar inte förrän nätet är uppe ^^ Nu kan jag pusta ut ^^

Okej, nu har ni fått upptäcka min lite smått galna sida också ^^
Härligt! =P

Hm, nu tror jag att jag fått en virus på datorn... härligt ^^'
Måste undersökas...

Kommentarer
Postat av: Josefine

Haha. Du är bra söt du!

2007-04-15 @ 01:34:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback