Att det ska ta sån tid...

I lördags var jag hemma hos några klasskompisar i Jakobsberg på födelsedagsfest, vilket var jättekul, och jag kom därifrån lite sent så sista tåget hade gått från Sthlm C så jag och Maritna åker in till centralen med tåget från Jakan och kommer in till centralen vid typ 1.48 (vi gick från festen vid typ1.10) Där bestämde jag mig dumt nog för att åka hem, istället för att sova hos Martina, för att det verkade som att mamma ville det helst. Detta innebar då att jag skulle få ta nattbussen från sthlm och sen nästa nattbuss i Södertälje.

Det var ju inte överdrivet jobbigt så, förutom att det var sjukt mycket folk på bussen, och det skulle bara fyllas på mer allt eftersom, så till slut kändes det lite som att man var i en konservburk eller nåt helt ihoptryckt, och det tog totalt ungef'är lika lång tid att ta sig hem som det tar att ta sig  till Göteborg med X2000. Det är ju lite illa...

Jag fattar inte egentligen att nattbussen från Sthlm ska åka förbi så många hållplatser i Sthlm när tunnelbanan går hela natten och så gott som var 5:e minut, det är ju inte så svårt att ta tunnelbanan till t.ex. t-centralen och kliva på där. Visst samtidigt kan jag väl nästan förstå det men de flesta som skulle åka med var ju i grupp.
Aja...
Det tog i all fall som sagt sjukt lång tid hem.
Var hemma typ tio i fyra. Det känns inte riktigt okej att det ska ta sån tid...

Tiden går & går

Det känns verkligen som att tiden går så sjukt mycket fortare nu än när man var liten och det går ju i princip fortare för varje år.
Har haft datorn inne på service i två veckor för att det var lite diverse strul med den och det gick ju ändå rätt fort, när man var liten var ju två veckor en evighet nästan.
Är nu i alla fall i mitten av min andra termin på Credo, känns inte alls som att jag gått där så länge och samtidigt känns det som att det är jättelänge sedan vi började.

Nu är det snart dags att söka till högskolan. Ansökan öppnar i nästa vecka och så har man en månad på sig att söka.
Och ni kan ju få gissa om fröken velig går med beslutsångest. Men det börjar faktiskt luta mer åt ett håll än åt det andra nu i alla fall så jag har ju kommit en bra bit på vägen, tills båten gungar till igen och jag lutar åt andra hållet istället =P
För tillfället lutar det nog mest åt att jag söker till Norrköping (Linköpings uni.) i första hand och då blir det ju mest troligt där jag hamnar då jag har rätt bra snittbetyg.

Men det är lite läskigt, kalla mig fånig om du vill, men tänk att om lite drygt ett halvår kan det vara så att jag flyttat iväg helt själv till en stad jag varit i en gång.
Jag är nog lite rädd för att lämna min "comfort-zone", samtidigt som jag tycker det är spännande och något som jag tror jag skulle växa av att göra.
Det andra alternativet är att plugga i Sthlm och bara flytta in dit, vilket inte heller är helt otänkbart, då har man allt från sitt "tidigare liv" alldeles nära och stannar kvar inom sin "comfort-zone". Det som starkast talar för det är ju att jag inte vill tappa kontakten med folk, man trivs ju så bra med sina kompisar och då vill man ju inte lämna dem här. Inte för att det är speciellt svårt, långt eller dyrt att åka hem hit från Norrköping.

Aja, vi får se hur det blir. Ska fortsätta med mina förvirrade tankar ett tag till :)